Miljö och Flora

Vår miljöcertifiering förlängd 2015 med 3 år.

Ljunghusens var den första golfklubben i världen som certifierades i miljöledningssystemet "Golf Environment Organisation", efterföljare till "Committed To Green" som vi blev certifierade av 2002.

Klubben har också Svenska Golfförbundets miljödiplom.

Certifikatet ska förnyas vart tredje år efter besiktning. 2052 förlängdes vår certifiering för andra gången.

Läs mer!

 

Stig Persson belönades för sina miljöinsatser

Utdrag från pressreleasen:

Wentworth, England - hållbarhetsarbete och resultat av tre banbrytande organisationer och enskilda personer har idag erkänts genom presentationen av Environmental Innovation Awards från Golf Environment Organisation (GEO) och deras partner, globala logistikföretaget UPS. Den holländska Golf Federationen (NGF), den skandinaviska Turf och Research Foundation (STERF) och Stig Persson, General Manager för Ljunghusens Golfklubb i Sverige har alla visat enastående engagemang och ledarskap, på mycket olika sätt, för att främja och miljötjänster och sociala ansvar inom hela golfbranschen.

I över 30 år har Stig verkat som klubbchef för Ljunghusens Golfklubb, som ligger på det vackra Falsterbonäset i södra Sverige. Han är erkänd och respekterad av sina internationella kollegor som en stark förespråkare för en hållbar golfanläggning. Fast besluten att föregå med gott exempel, har han inlett flera och varierade insatser för det praktiska miljöarbetet på golfklubben och förmedlat detta både nationellt och internationellt. Från ekologiskt bevarande av livsmiljöer och arter, till effektivt användande av energi och vatten resurser.
Stig har varit en enträgen ambassadör och fört ut vikten av att golfen visar samarbete och utbildning i miljöfrågor. Och det unika ansvaret som vilar på ban- och klubbchefer gentemot både folk och omgivning.
Stig är ordförande i Federation of European Golf Greenkeepers Associations, FEGGA, och ledamot i European Golf Association Golf Course Committee som i huvudsak verkar för att med en röst företräda golfen i miljöfrågor inom EU.

 

Långsiktig miljöplan

Den fridlysta stinkpaddan (även kallad strandpadda) finns på några av banans hål. En som har gedigna kunskaper om grodsläktet är klubbens miljöansvarige Carl Rugfelt som knäppt bilden.

Den fridlysta stinkpaddan (även kallad strandpadda) finns på några av banans hål. En som har gedigna kunskaper om grodsläktet är klubbens miljöansvarige Carl Rugfelt som knäppt bilden.

Sedan 1996 arbetar Ljunghusens GK med en långsiktig miljöplan.

  1. Vi skall medverka till en ekologiskt hållbar utveckling.
  2. Vi skall erbjuda golfspel som motsvarar höga krav och som medför minsta möjliga miljöpåverkan med beaktande av vad som är tekniskt möjligt och affärsmässigt försvarbart.
  3. Vi ska, med lagar och miljökrav som utgångspunkt, sträva efter att ständigt förbättra våra miljöprestanda.
  4. Vi ska välja teknik, material och transporter med minsta möjliga miljöpåverkan och hushålla med råvaror, energi och andra icke förnyelsebara resurser.
  5. Vi ska säkerställa att våra miljöambitioner görs kända och beaktas genom en öppen och saklig dialog med leverantörer och andra intressenter.
  6. Vår personal ska kontinuerligt utbildas för att kunna ta ansvar för och utveckla klubbens miljöarbete.
  7. Miljöarbetet ska regelbundet revideras och resultatet redovisas öppet.

Miljöprogram

Miljöarbetet bedrivs med inriktning på följande tre punkter:

  1. Öka miljömedvetandet hos alla som är verksamma på golfklubben.
  2. Öka kunskapen om naturen på banan.
  3. Engagera medlemmarna och öka miljömedvetandet.

 

Naturvård

Skydda utrotningshotade paddor. Ta hänsyn vid klippning och sätta upp skyltar med bollplockförbud.

 

Landskap

Fortsätta med sly- och buskröjning.  Arrangera Golfbanans Dag där intresserade medlemmar bjuds på lunch efter en förmiddags slyröjning. All registrering av preparat och gödselmedel görs som tidigare i särskilt dataprogram.
Kråkor och skator som hackar sönder fairway bekämpas.
Mätning av klubbens avlopp sker två gånger per år.

Biobädd byggs i närheten av maskinhallarna och planeringen samordnas med placeringen av bränsletankarna. Biobädden är en säkerhet vid påfyllning av sprutpreparat.
Fokus tas i år på fettavskiljare från köksavfallet. Förhoppningsvis leder detta till en billigare och säkrare metod.
Toaletten vid tionde tee kan kanske delvis tömmas via i en infiltrationsbädd. Detta undersöks under året.

 

377 arter växer på Ljunghusens golfbana

Strandvial

Strandvial

Våren 2003 fick jag av Ljunghusens golfklubb uppdraget att inventera växterna på golfbanans område.

Golfbanans område är cirka 87 hektar stort. Den ligger till stor del på ljunghed. Denna del av banan är ett litet hörn av den stora, betade Skanörs ljung. Den övriga delen av banan ligger till största delen på torra sandhedar. Denna typ av hedar kallas ofta grå sanddyner. Närmast vattnet breder de vita sanddynerna ut sig. På dessa dyner rör sig sanden hela tiden och endast några få växter klarar denna miljö. På de stränder som inte är så exponerade för vind och vågor, växer det ofta flera olika sorters gräs, halvgräs och små salttåliga växter. I beskrivningarna nedan nämner jag att några arter är rödlistade. Det betyder att de är så ovanliga att de är upptagna på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2000).

 ArtDatabanken sammanställer rödlistan som är en lista över de mest hotade arterna i Sverige. I rödlistan är de medtagna arterna graderade enligt en femgradig skala: försvunnen (RE), akut hotad (CR), starkt hotad (EN), sårbar (VU) och missgynnad (NT). Det finns även en kategori för växter som man saknar tillräcklig information om: kunskapsbrist (DD). I artlistan anges vilken hotstatus de olika rödlistade arterna har.

På golfbanan finns flera olika typer av natur. Till viss del är de lätta att identifiera och kartlägga men oftast låter sig inte naturen beskrivas på något enkelt sätt. Beskrivningarna av de olika naturtyperna på området är därför mycket schematiska och förenklade. Min förhoppning är att de ska förmedla en bild av hur området ser ut men även väcka ett intresse att själv upptäcka något av den natur som finns på golfbanan. I beskrivningarna har jag valt att endast använda svenska artnamn. Fullständiga vetenskapliga namn finns i artlistan.

När man inventerar växter är det främst olika arter man söker. Men artbegreppet är inte alltid så tydligt. Det finns växter som har olika krav på sin växtplats och även olika utseende men som är så nära släkt att de tillhör samma art. Eftersom man ändå vill markera dem på något sätt säger man att de tillhör olika underarter. Ibland använder man begreppet varietet. Då är skillnaderna mindre än mellan underarter. För att förenkla detta kallar jag alla noterade växter för arter oavsett vilken systematisk nivå de tillhör.

Min inventering av golfbanans område visar att det är en mycket artrik plats. Det som gör att så många växter trivs på golfbanan är mosaiken – blandningen av partier med högt och lågt gräs, smådungar och buskage, sandgropar, dammar och diken. På detta sätt liknar golfbanan ett ålderdomligt odlingslandskap som också gav utrymme åt mängder med arter på grund av sin mosaik av olika biotoper.

Totalt har jag hittat 377 olika arter på golfbanan. Av dessa är tre stycken fridlysta och får alltså ej plockas. Detta gäller krypfloka, klockgentiana och hedblomster. Åtta arter är så sällsynta i Sverige att de är rödlistade. Detta gäller klotgräs, smal kärringtand, klittviol, rödlånke, taggkörvel, krypfloka, klockgentiana och paddfot.

 

Rödlistade arter

I beskrivningarna nedan nämner jag att några arter är rödlistade. Det betyder att de är så ovanliga att de är upptagna på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2000).

ArtDatabanken sammanställer rödlistan som är en lista över de mest hotade arterna i Sverige. I rödlistan är de medtagna arterna graderade enligt en femgradig skala: försvunnen (RE), akut hotad (CR), starkt hotad (EN), sårbar (VU) och missgynnad (NT). Det finns även en kategori för växter som man saknar tillräcklig information om: kunskapsbrist (DD). I artlistan anges vilken hotstatus de olika rödlistade arterna har.

 

Systematik

Gulsporre

Gulsporre

När man inventerar växter är det främst olika arter man söker. Men artbegreppet är inte alltid så tydligt. Det finns växter som har olika krav på sin växtplats och även olika utseende men som är så nära släkt att de tillhör samma art. Eftersom man ändå vill markera dem på något sätt säger man att de tillhör olika underarter. Ibland använder man begreppet varietet. Då är skillnaderna mindre än mellan underarter. För att förenkla detta kallar jag alla noterade växter för arter oavsett vilken systematisk nivå de tillhör.

 

Resultat

Bankarta med naturtyperna markerade i olika färger

Bankarta med naturtyperna markerade i olika färger

Min inventering av golfbanans område visar att det är en mycket artrik plats. Det som gör att så många växter trivs på golfbanan är mosaiken – blandningen av partier med högt och lågt gräs, smådungar och buskage, sandgropar, dammar och diken. På detta sätt liknar golfbanan ett ålderdomligt odlingslandskap som också gav utrymme åt mängder med arter på grund av sin mosaik av olika biotoper.

Totalt har jag hittat 377 olika arter på golfbanan. Av dessa är tre stycken fridlysta och får alltså ej plockas. Detta gäller krypfloka, klockgentiana och hedblomster. Åtta arter är så sällsynta i Sverige att de är rödlistade. Detta gäller klotgräs, smal kärringtand, klittviol, rödlånke, taggkörvel, krypfloka, klockgentiana och paddfot.

 

Ett rosa landskap

Det första man lägger märke till är den helt dominerande ljungen och klockljungen som på sensommaren får landskapet att lysa rosa. Det är främst låga buskar och ris som dominerar ljungheden. Förutom ljung och klockljung är kråkbär, pors, krypvide, sandvide och sötbjörnbär betydande inslag. Eftersom buskarna och risen inte täcker hela ljungheden. växer här även en hel del olika örter och gräs. Där marken är torr och lite sandig växer exempelvis kruståtel, knägräs, stagg, skogsbräken och rikligt med rödven, ett sirligt gräs som får marken att skimra i rött. Där den sandblandade torven har blivit blottad blommar ofta några plantor mjölke. Deras rosa blomsterkvastar lyser på långt håll. 

 

Fuktigare platser

På fuktigare platser kan det stora gräset blåtåtel dominera och bilda höga tuvor. Sent på sommaren lyser den exklusiva och rödlistade klockgentianan klarblått från flera ställen på golfbanan, exempelvis i ruffen på hål 2 och 3. Den trivs på samma platser som blåtåtel, klockljung och pors men är helt beroende av hävd. Hävd betyder att marken brukas genom exempelvis slåtter eller bete. Klockgentianan kommer att kvävas av större växter om dess växtplatser får lämnas att växa fritt. Detta är en förklaring till att den trivs i ruffen där vegetationen hålls nere.

 

Diken, dammar och sänkor

Vid diken ,dammar och fuktiga sänkor på ljungen kan man hitta flera spännande arter. I ett litet kärr söder om hål 6 växer bland annat de två rödlistade arterna krypfloka och rödlånke. Krypfloka är en flockblommig växt med fint flikiga blad som kryper på gyttjan i kärret. Rödlånke är även den krypande och har glänsande spatellika blad. De samsas här med de vanligare växterna sydknappsäv, fackelblomster, ryltåg, bredkaveldun och spikblad.

På kanter av dammar och diken växer ofta de två insektsfångande arterna småsileshår och rundsileshår tillsammans med ängsull, vars ulliga ax skimrar silvervitt. I norra ruffen på hål 7 växer en snarlik art som heter kärrull. Den är ovanlig i södra Skåne och har normalt en mer nordlig utbredning.

 I den västra dammen vid green på hål 2 finns rikligt av den lilla rödlistade ormbunksväxten klotgräs. Den växer som en tät matta av ljusgröna strån i vattenlinjen. Även denna art är beroende av att övrig vegetation inte tillåts bli för hög och är därför gynnad av att växtligheten på dammkanten årligen slås. På kanterna av samma damm växer även en liten art som heter strandpryl. Den är liksom klotgräset knuten till näringsfattiga vatten och skulle troligen missgynnas av ökad näringshalt i dammen.

 

Skötselförslag

Ljungheden ska hållas öppen genom att buskar och träd inte fritt får sprida sig. Dess fuktighet ska bibehållas och vidare utdikning bör ej ske. Gödning av banor får ej påverka vattendrag, dammar och kärr på ljungheden så att floran där skadas.

 

Sandhed

Hedblomster

Hedblomster

Mellan tallskogen och sandstranden breder en stor sandhed ut sig. På de torra sandfälten tävlar många arter om utrymmet. Denna typ av sandhed kallas ofta grå sanddyn. Det är sanddyner som har stabiliserats av vegetationen. När man vandrar över fälten är det kanske mest de olika färgstarka växterna man lägger märke till. Rosa: backtrift och backnejlika. Blå: oxtunga, liten blåklocka och blåmunkar. Gul: flockfibbla, rotfibbla, mattfibbla, gul fetknopp, hedblomster och gulmåra. 

Förutom de färgglada växterna finns här flera olika sorters gräs. Borsttåtel heter de täta, grönvioletta små tuvorna som växer rikligt på sandfälten och är typiska för denna miljö. Andra gräs som är vanliga är rödven, vårtåtel, vårbrodd, kruståtel, rödsvingel och fårsvingel.

Om man tar sig tid till att sätta sig ner och titta lite noggrannare på marken ser man att där växer ännu fler arter än man först trodde. Vårveronika, vårarv, vitknavel, nagelört, krypnarv, knippfryle, trådklöver, rödsyra, jordklöver och skatnäva, är några vanliga växter som man kan hitta på sandfälten. När man sitter där på huk kan man plötsligt känna doften av timjan. Om man då letar lite hittar man snart täta mattor av backtimjan med vackra rosa blommor.

En annan doftande ört som är vanlig på sandfälten är fältmalört. Sandlök växer rikligt på hela området och ska inte förväxlas med gräslök som inte alls växer här. Bakom hål 20 växer däremot ett litet bestånd av backlök. Det växer inte många träd här men enstaka bergtallar, oxlar och vitpilar står spridda. Rosbuskar, hagtorn och enstaka fläderbuskar finns här och där. Jag har hittat flera olika sorters buskar som har spridit sig från omgivande trädgårdar. Exempel på sådana är häggmispel, berberis, klasespirea, liguster, syren och häckoxbär. Det är spännande med nya arter men dessa bör nog stanna i trädgårdarna och inte tillåtas att etablera sig på sandfälten, eftersom de då kan hota den värdefulla inhemska floran.

 

Läkemalva

Läkemalva

Ett intressant växtfynd är läkemalva. Den är särskilt intressant eftersom den inte växer spontant vild i Sverige men på den danska sidan växer den bland annat på fuktiga strandängar. På golfbanan hittade jag två exemplar på en liten gräskulle vid en sandbunker söder om gamla klubbhuset. Kanske kommer den så småningom att etablera sig bland vassen på golfbanan? 

 

Skötselförslag

Sandheden ska hållas öppen genom att buskar och träd inte fritt får sprida sig. Träd och buskar som sprider sig från omgivande trädgårdar ska tas bort. Bevattning och konstgödning på banorna får inte ske i sådan omfattning att sandhedens vegetation påverkas. Sandheden ska hållas öppen genom att buskar och träd inte fritt får sprida sig. Träd och buskar som sprider sig från omgivande trädgårdar ska tas bort. Bevattning och konstgödning på banorna får inte ske i sådan omfattning att sandhedens vegetation påverkas.

 

Vit sanddyn

Strandråg

Strandråg

Vit sanddyn kallas de sanddyner som inte är helt täckta av växter utan ständigt formas om av vinden. Mellan sandheden och havsstranden, bara några steg söderut från hålen 22, 23 och 24 ligger en lång sådan sanddyn som inte bara är påverkad av vind och vatten. På sommaren blir den även hårt sliten av de många badgästernas tramp. Den långa sanddynen sträcker sig vidare utmed stranden åt nordväst och bildar här en revhake som skärmar av en havsvik utanför den västra delen av golfbanan. 

På rörliga sanddyner är det framför allt stora gräs med långa rötter som kan växa trots att sanden rör på sig. Några exempel på sådana gräs är sandrör, östersjörör, bergrör, strandkvickrot, blågrå kvickrot och strandråg, som också är den vanligaste. Där de stora gräsen växer så täta att sanden ligger nästan stilla kan andra mindre arter etablera sig. På flera ställen lyses sanddynerna upp av gulsporrens klart gula ax. På små fläckar mellan grästuvorna kan man få syn på den lilla klibbarven och klittviol. Klittviol, som är rödlistad, är en underart av styvmorsviol och växer bara på sandiga marker vid havet. Den har till skillnad från styvmorsviolen enfärgat violetta blommor.

På sanddynerna växer bergkorsört som är ett par decimeter hög och har gula små blomkorgar. Nästan överallt på sanddynerna växer den vackra strandvialen, en krypande och klängande rosa ärtväxt. Även mindre gräs kan etablera sig på sanddynerna. Gråsvingel är en underart av rödsvingel och är specialiserad för denna miljön. Halvgräset sandstarr binder sanden effektivt med sina långa revor.

Vid en liten dunge av fläder, apel, rosor och hagtorn, som ligger vid hål 23, växer även odört och taggkörvel. Taggkörvel är sällsynt och rödlistad, den trivs på näringsrika platser där marken ofta störs och blottläggs. Odört är ganska sällsynt och även den trivs på näringsrika platser. Odört ser ut som en hög hundkäx med en stam som är rödprickig längst ner. Vresros hör ursprungligen hemma i Ostasien men trivs på sanddynerna och bildar där täta bestånd. Om den tillåts breda ut sig fritt kommer den konkurrera ut all annan vegetation. Den bör därför regelbundet hållas efter. Vid vattnet, där det är fuktigare och mer näringsrikt eftersom alger och växter från havet spolas upp, växer till exempel strandmålla, rödmålla, kustbaldersbrå, marviol och sodaört. Dessa växter måste klara av att bli både översvämmade och uttorkade, samtidigt som de måste skydda sig från salt som är giftigt för de flesta växter.

 

Skötselförslag

Bestånden av vresros bör inte tillåtas breda ut sig okontrollerat.

 

Havsstrand

Kustaron

Kustaron

Utmed stränderna söder om hål 17, 18 och sydväst om hål 26 finns en vegetationstyp som liknar betad havsstrandäng. Bete förekommer dock inte på banan. Hävden består av återkommande, manuell röjning av vegetationen på de smala strandkanterna. På dessa smala stränder finns många olika växter som trängs om utrymmet.

Nere i vattenkanten växer blåsäv, havssäv och vass. Deras rötter stabiliserar strandsedimenten och gör det möjligt för mindre arter att slå rot. Exempel på sådana växter är de två snarlika havsnarv och saltnarv som båda har små rosa blommor.

Om man letar noga kan man hitta grodtåg och den mycket lilla strandnarven. Den vackra och marktäckande strandkrypan sträcker sig från det riktigt blöta en liten bit upp i de täta, mörkgröna bestånden av salttåg. Här blandar sig även några gräs in. Både krypven och revigt saltgräs flätar täta mattor som kan täcka stora ytor vid strandkanten. Ytterligare lite längre från vattnet kan det vara lönt att leta efter de två arterna dvärgarun och kustarun som är två mycket vackra växter som även de har rosa blommor. De skiljs åt främst med hjälp av storleken. Där dvärgarun växer kan även strandrödtoppa dyka upp, ibland tillsammans med knutarv. Bestånden av vresros bör inte tillåtas breda ut sig okontrollerat. Kustaron.
Några vanliga växter i den här miljön är strandkämpar, gulkämpar, kärrsälting, gåsört och smultronklöver. Den senare har svagt rosa blommor och den överblommade fruktsamlingen ser ut som ett stort och runt smultron. På flera ställen kan man se de kritvita blommorna lysa från skörbjuggsört och på stranden vid hål 18 kan man även hitta den mindre arten dansk skörbjuggsört. 

Söder om klubbhuset sträcker sig en sandrevel ut i havet åt nordost och skärmar av en grund havsvik. Utmed stränderna av den lugna viken breder vassen ut sig. I de täta vassruggarna kan inte många andra växter överleva. Men där vassen blir glesare närmast vattnet bildas ofta näringsrika vallar av döda växter och alger. Här trivs näringskrävande arter som strandmålla, svinmålla och krusskräppa. Ett par arter som åtminstone till en del klarar konkurrensen med vassen är den manshöga strandmolke och den ståtliga strandkvanne. Strandkvanne växer även vid green på hål 26 och ska inte förväxlas med den giftiga jättelokan som inte alls förekommer på golfbanan. Där marken blir torrare glesnar också vassen lite och flera olika växter kan tävla om utrymmet. Den kanske mest iögonfallande är snårvinda som klänger och klättrar på vassen. Andra vanliga växter i vassen är bitterkrassing, krustistel, besksöta, hampflockel, blåsäv och havssäv.

Strandmalört

Strandmalört

Det vanligaste gräset där inte vassen dominerar är rödsvingel. Bland rödsvingeln är kråkvicker vanlig och på några ställen hittar man bestånd av den annorlunda ormbunksväxten ormtunga som har ett stort grönt blad bakom en lång stängel med sporsamlingar. Den växer även vid green på hål 26, i den södra ruffen på hål 7 och i vassen bakom hål 27. Här växer förutom ormtunga även den sällsynta strandmalörten. Ingen av dessa arter klarar av konkurrensen med vassen om den breder ut sig. Det är därför positivt med de röjningsförsök av vass som görs vid hål 27.

 

Skötselförslag

Den traditionella skötseln av denna naturtyp är bete. Där ingen skötsel alls förekommer utarmas floran och enstaka konkurrenskraftiga arter kommer ta över. Där bete inte kan förekomma är slåtter ett bra alternativ. Slåttern bör genomföras med skärande redskap på sensommaren.

Mellan hålen 13, 16, 17 och 18 ligger ett gräsområde med flera dammar och grävda diken. Vegetationen här är intressant och liknar den som beskrivs ovan. Här växer till exempel rikligt med ormtunga, salttåg, dvärgarun och gulkämpar. Området hotas av igenväxning och är i behov av hävd för att inte förlora sina värden och sin karaktär av fuktig havsstrandäng.

Här skulle det vara önskvärt, om möjligt, med bete. Om marken betades skulle området bli intressant inte bara för växterna utan även för groddjur och vadarfåglar. Om detta område inte kan betas bör det årligen slåttras enligt ovanstående.

 

Havsvik

Innanför den stora reveln sydväst om klubbhuset har en lugn havsvik bildats. Viken är långgrund och bottnen består av finkorniga sediment och sand. Om man vadar ut i vattnet kan man se att här växer flera arter, bland andra storsärv, skruvnating, hårnating, borstnate och axslinga. Dessa växer mestadels under vattenytan men sträcker sig upp mot ytan. Utanför viken på djupare vatten växer rikligt med bandtång som spolas upp på stränderna.

 

Skötselförslag

Tippning i vattnet av jordmassor eller trädgårdsavfall bör ej ske.

 

Ruderatmark

Ruderatmark är sådan mark som ofta störs och rörs om. Exempel är gårdsplaner, parkeringsplatser, hamnar, soptippar mm. På sådana platser är det de ettåriga växterna som dominerar eftersom det hela tiden finns bar mark för deras frö att gro på.

På golfbanan finns det framför allt ett sådant område som är mycket artrikt. Det ligger vid träbodarna cirka 100 meter väster om klubbhuset. Där finns stora sand och jordhögar men även tippade rester från banskötseln så som gräsklipp och buskar.

Eftersom frö kan spridas med jord eller fåglar från andra platser kan många mer eller mindre oväntade växtfynd göras. Exempel på oväntade växter är solros som blommade här mot slutet av sommaren tillsammans med den välkända trädgårdsblomman kaplobelia.

Vinterportlak blommade på en av jordhögarna i juni. Strandmålla, svinmålla, flikmålla, broskmålla, krusskräppa och strandskräppa är alla näringskrävande arter som man kan hitta på näringsrika havsstränder men som även trivs här i de näringsrika jordhögarna. Flera arter som växer här är också vanliga i jordbrukslandskapet, till exempel etternässla, rågvallmo, jordrök, penningört, gatkamomill, åkerspärgel, vildpersilja, revormstörel och baldersbrå. Den lilla och mycket vackra rödmire kan man hitta här liksom i rabatter och gräsmatter runt klubbhuset.

Är sådan här skräpmark, som den också kallas, något att uppmärksamma? Ja, eftersom flera olika växter bara kan överleva på näringsrika platser med blottad jord kan en sådan plats bli en liten oas för flera ovanliga arter. Till exempel växer här rikligt av de två rödlistade växterna paddfot och taggkörvel. Paddfot är en sträv och slingrande växt som har fått sitt namn på grund av sina platta och flikiga foderblad. Taggkörvelns frön har tätt med små krokiga taggar.

Skötselförslag

Inga särskilda åtgärder behöver göras.

 

Artlista

I artlistan anges alla arter som är funna någonstans på området. Arterna är ordnade i systematisk ordning. Förutom arternas namn anges även för varje art i vilken biotop jag huvudsakligen har påträffat den. Arter som är fridlysta är markerade med blå text och rödlistade med röd. För de rödlistade arterna anges även vilken hotstatus de har.

Litteratur:

Bernsmo, J. 1998: Birdwatching open: recording checklist. Opublicerad.

Davidsson, J. 1962: Falsterbohalvön, en morfologisk snabbstudie. Skånes Natur. Årsskr. 49:2: 55-68.

Gärdenfors, U. (Red) 2000: Rödlistade arter i Sverige 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hillarp, J-Å. 1995: Mammals of the Ljunghusen golf course and adjacent areas. Opublicerad.

Hommerberg, C. 1955: Falsterbonäset. En kulturhistorisk orientering. Skånes Natur. Årsskr. 42: 97-105.

Karlsson, T. 1998: Förteckning över svenska kärlväxter. Svensk Bot. Tidskr. 91: 241-560. Lund.

Kraft, J. 1987: Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.